Nu börjar vi se tecken
Nu är Leo 5 månader. Han är en glad kille som är nyfiken på världen. Han har haft några förkylningar men annars har det varit lugnt.
För 1 månad sedan, när Leo alltså va 4 månader började han visa tecken på förkylningsastma. Han pep, han rosslade, han hostade och han fick arbeta mer för att få i sig syret.
Jag som själv har haft astma i 24 år trodde att jag skulle vara lugn i situationen då jag redan innan han va född, trodde att vi skulle få handskas med astma med honom också. Men jag var och är allt annat än lugn när det kommer till Leos astma (har dock inte fått en klar diagnos än).
Han är mitt allt och han ska inte vara sjuk. Han ska inte låta så där på andningen, hosta så han klöks eller få de där mörka ringarna under ögonen. Det är inte så jag vill att han ska ha det. Men tyvärr är det så vårt NU är. Han får svårt att andas, vi ger honom sin medicin och han kan andas igen. Det är bara att acceptera för tillfället.
Jag vet med egen erfarenhet att astma absolut inte är världens undergång. Han kommer kunna leka, springa efter en fotboll, åka skridskor och allt annat han kan tänkas vilja hitta på men det kommer nog innebära lite mediciner. Och det är helt okej.
Men trots denna vetskap om att han kommer vara mer än okej i livet med sin astma, så är det hemskt att se sitt lilla barn på bara 5 månader ligga där och dra in luften. Det går inte att beskriva hur ont det gör i mamma och pappa hjärtat, när man inte räcker till. Man kan bara försöka lugna i stunden och låta medicinen göra sitt. Man känner sig utlämnad och livrädd. Och då har jag ändå kunskapen och erfarenheten av astman själv.
Vi väntar på en astma och allergiutredning som vi hoppas ger oss lite mer kött på bena. Fram tills dess får vi helt enkelt acceptera NU. Det är skitsvårt!
Jag skulle göra vad som helst för att Leo skulle slippa detta med astma och kanske eventuella allergier, men jag kommer göra ännu mer för att hjälpa och stötta honom i livet med astma och kanske allergier. Lära honom att vi bara behöver tänka till lite extra i en del situationer men att han inste ska vara rädd för livet! För det är inte världens undergång, han kommer bli en glad busunge och vi kommer leva på som vanligt! Det här kommer inte stoppa oss utan detta kommer bara va en del av vår vardag numera.
Leo, du skrämmer skiten ur dina föräldrar när du inte andas som du ska. Men vi har kunskapen och vi har varandra. Tillsammans ser vi inga hinder min älskade son!
Jag ska inte låta mina rädslor begränsa dig!