Att äta med någon man inte känner

 
Har ni någon gång varit på konferans, möte, utbildning mm, där ni blivit tvugna att äta mat med någon ni inte känner? Känner ni igen er om jag säger att man ibland kan man få panik över det?
 
Det kan jag få.
Att äta med personer jag inte känner så bra är väldigt ångestladdat pga att de inte vet vad de ska göra om jag får en allergireaktion. Hur ska de kunna hjälpa mig?
Ska man behöva dra sin livs/allergi-historia bara för att man ska kunna äta mat ihop? För det är det som kommer krävas. Det kommer inte stanna vid att man visar sina akutmediciner lite snabbt för dem, det kommer bli frågor som kräva svar. Och då blir man genast förknippad som allergitjejen återigen.
Vill man verkligen det eller struntar man i att nämna allergierna och hoppas på det bästa?
 
När jag var yngre och mer osäker på min egna förmåga att ta hand om mig själv, hade jag väldigt svårt att äta med någon annan som inte viste hur de skulle göra om något gick fel, speciellt om det bara skulle vara vi två. Jag fick ångest och panik av bara tanken på det.
Idag försöker jag att utmana mig själv och sedan belöna mig själv när jag genomfört det.
 
I förra veckan åt jag med en nyfunnen kompis, lunch på stan utan att ha dragit hela mitt pick och pack för henne och det fungerade superbra.
Jag hängde inte ens över disken på restaurangen för att kontrollera hur de tillrädde min mat, utan jag bara sa kortfattat när jag beställde att jag hade allergier, vad jag ville ha och hur de behövde göra. Sen satte jag mig ner vid ett bord och väntade. Och allt gick väldigt bra.
Att göra det var nervöst men också väldigt skönt. Skönt att släppa på den extrema kontroll jag lever i över vad jag äter.
Jag tänkte att jag vägrade bli allergitjejen igen och händer det något så tar jag hand om det då, jag tänker inte ta det innan det ens har inträffat.
 
Så ska man dra hela allergitalet innan eller ska man på något sett leva i nuet och våga bara vara?
 
(Ni som är nya läsare kan läsa bakgrunden till allt här: http://allergitips.blogg.se/category/min-historia.html )
 
 
matallergi middag osynlig funktionsnedsättning
1 kommentar